Det råder en ambivalens i den här staden. När man hälsar börjar man med en vanlig hälsningsfras men så genast kontrar man med att lägga till ett uttryck för osäkerhet. Det anses tydligen helt normalt för alla gör det, hela tiden. Ja det är väl bara att anamma sig. Det är lätt att hitta i Turin. Speciellt när man har 5 sek på sig att läsa skylten innan den är passerad. Men jag är bättre nu.

اشتباه از ما بود که خواب سرچشمه را در خیال پیاله میدیدیم! گفتگوهامان مثلا. هیچ پروانهای پریروز پیلگی خویش را به یاد نمیآورد. حالا مهم نیست که تشنه به رویای آب میمیریم. از خانه که می آیی. نمی خواستم چنین مطلبی رو آپ کنم ولی افکار پوسیده و متحجر. بعضی افراد منو وادار به این کار کرد.

Domingo, 2 de janeiro de 2011. Mas era um dia ensolarado. Só a casa que era escura. Mas o dia lá fora era ensolarado. Sábado, 4 de dezembro de 2010. Foi o tempo que dedicaste a tua rosa que fez tua rosa tão importante. Quarta-feira, 10 de novembro de 2010. E eu te odeio por você não estar mais aqui. E te odeio ainda mais por saber que eu queria que você estivesse. Sábado, 30 de outubro de 2010. Crônicas de uma morte anunciada. Eu queria morrer assim como eu nasci. Dói, mas eu me sinto.